Lite snabb info om mig:
Hade leukemi när jag var liten så fick cellgifter, kortison och bredspeckrat penicillin.
Min lever blev belastad, fick mycket torrhosta och problem med magen.
Fick svårt att gå och tappade lusten att prata.
Jag blev frisk från cancern och det tackar jag läkarna super mycket för men tyvärr så
fick min kropp sina törnar som jag fått leva med och det har varit jobbigt många gånger.
När jag var tonåring dog min pappa i leukemi, då flydde jag från alla jobbiga känslor och flyttade norrut.
Mitt liv har varit som en berg och dalbana med upp och nedgångar som många andras.
Stressen och pressen att vara ”duktig flicka” har alltid funnits i mitt liv.
Jag har fått kämpa, bita ihop för att orka, har rest mig upp igen ett flertal gånger,
visat en mask för att slippa förklara hur jag mår.
Tryckt ner mina känslor för att slippa känna efter och mitt självförtroende sjönk,
fast jag visade mig starkt utåt med skinn på näsan.
Kroppen gav vika om och om igen, läkarbesök efter läkarbesök och efter massor med
olika blodprover och undersökningar så hittade dom inget.
Fick då till svar:
”Det är din kropp det är fel på så du får lära dig att leva med detta”
Jag började leta efter alternativ behandling och pröva olika metoder utan att riktigt känna att det
hjälpte till 100% även om att jag blev bättre i perioder.
Började samtidigt plugga till undersköterska för att förstå mig bättre på kroppen.
En dag när jag blev sviken ordentligt så rann det över för mig, jag tappade orken,
hjärtat slog hårt och snabbt, spydde massor fast jag i vanliga fall har svårt att spy och gråtattacker.
Tiden gick och jag började få lite balans i livet igen, men jag kände mig fortfarande vilsen och
den inre stressen fanns kvar inom mig.
Träffade kärleken och vi skaffade barn.
Det blev en dramatiskt och lång förlossning.
Men den mest underbara och finaste lilla pojk kom till världen.
Han hade svårt att syresätta sig själv, infektion och upptäcktes även att han hade grå starr på ett öga.
Så chocken efter förlossningen fortsatte på neonatal med sladdar, sondmatning och antibiotikakurer inklusive massa telefonsamtal och oro med läkare angående operation så fort som möjligt för hans öga och syn.
Det blev långa och många bilresor till sjukhus för operation, kontroller, linsprovningar, många telefonsamtal hit och dit med alla som var inblandade, ögondroppar, ögonträning m.m. med oro och massa gråt.
Bland allt annat som man ska göra, ta reda på och ha koll på som ny förälder.
Någon återhämtning var svårt att få bland allt.
Jag bet ihop för jag skulle vara den bästa mamma och finnas där för min son och hjälpa honom till 100%
så jag tänkte inte alls på min egen hälsa.
När jag sen blev oskyldigt utskälld och missförstådd i mitt trötta och oroliga tillstånd
så brast det helt.
Hade panikattack gråt stunder när jag väl fick en stund för mig själv, frossa, ont i lederna,
tappade matlusten, hjärtklappning, ville inte träffa eller prata med någon, orkade inte handla och
när jag var ute och gick med barnvagnen och hunden så fick jag kämpa mig upp
för dom vanligtvis lätta backarna och pulsen ökade mycket fort
och när pulsen ökade så var stresskänslan tillbaka.
Så även promenaderna var ett stresspåslag som annars varit så underbara.
Kraften var verkligen helt slut och jag visste inte vilken ände jag skulle börja
för att komma tillbaka och på fötter igen.
Bara tanken att jag behöver ta tag i detta gjorde mig stressad och mådde sämre.
Till slut tog jag mig i kragen och gick till läkaren och jag hade åkt på en rejäl förlossningsdepression.
Jag fick prata av mig med en person men det hjälpte inte
och någon annan hjälp fick jag inte för att komma på benen igen.
Jag fick klara mig själv. (som många andra)
Fast jag mådde som jag gjorde och trodde inte ett dugg på min egen förmåga
att jag skulle klara av att ta tag i mitt liv igen
så visste jag att det hängde på mig att komma tillbaka för min son behövde mig.
Jag bet jag ihop än en gång och
Tack och lov så har jag min envishet som aldrig ger vika och gav mig en spark i rumpan
att Jag måste fixa detta själv för att klara att komma vidare och orka med livet.
Jag hittade en stress och
stärk dig själv coach utbildning som gick på distans i Corona tiderna.
En pusselbit till läkning började ta form för mig.
Jag lärde mig att hantera stressen hittade min vision/syfte här i livet och
började våga följa mitt eget hjärta till slut efter många år av trevande.
Jag kan hantera stressen bättre nu och har redskap att använda och skammen som ger sig.
Jag visste äntligen vem jag var och vilket håll jag ville i livet.
Sen sonen föddes har jag letat efter hjälp för att stärka hans kropp och öga.
Av en slump så hittade jag min sista pusselbit för läkning för mig.
Stärka sig med hjälp av
matens helande krafter
och det som finns runt oss som hindrar våra kroppar till läkning.
Så nu vill jag med hjälp av dessa metoder hjälpa dig att bli fri från dina symtom eller vad du bär på,
så att du och din kropp får må bra och njuta av livet.
Vi förtjänar att må bra.
Hösten -23 hittade jag en utbildning där jag nu kan hjälpa kvinnor att slippa få/ha problem
med foglossning, urinläckage, ljumsksmärta och få en bättre hållning. Inkl att bli av med sitt känslomässiga bagage. Wow äntligen känner jag mig lätt som aldrig förr,
jag mår bra, jag är glad och lycklig fast jag är i samma position som jag var igår.
Det är helt otroligt att det gick att få bort allt det där som jag gått och burit på i alla år och byggts på.
Nu känns allt så lätt och jag orka ta tag i saker
igen och tror ännu mer på mig själv.
Önskar att jag kan hjälpa alla med denna metod, tänk va un
derbart livet skulle vara :)
